Talet mot värdlandsavtalet

Hållet av Emilia i samband med evenemanget "Vad kan Sverige göra för avspänning mellan Nato och Ryssland?", Helsingborgs stadsbibliotek, 21 september.

"Under hösten lägger Svenska Freds Lund-Malmö fokus på att arbeta mot värdlandsavtalet. Om detta avtal går igenom i riksdagen nästa år kommer det sannolikt drastiskt att försämra Sveriges möjligheter att bidra till avspänning mellan Nato och Ryssland.

Sverige står i begrepp att godkänna ett avtal som riskerar att förändra vår tillvaro i grunden, och få oöverskådliga konsekvenser för hela vårt närområde. Värdlandsavtalet mellan Sverige och Nato skrevs under i samband med det stora NATO-mötet i Wales den 4 september 2014, och nästa vår väntar riksdagsbeslutet som krävs för att avtalet ska godkännas. 

Avtalets syfte är att öppna möjligheter för Nato-länder att använda Sverige som bas för militära aktiviteter, i krig såväl som i fred. Avtalet i sig är en förberedelse för krig. Om Sveriges riksdag godkänner avtalet blir vi Natos värdland. Som värdland förbinder vi oss att med alla nationella medel vi har efter omständigheterna vara Nato till hjälp. Det är ett mycket omfattande åtagande, som kan innebära att vi dras in i konflikter som inte är våra egna.

Mycket oroande är att det inte någonstans i avtalet står att kärnvapen är undantagna från värdlandsstödet. Blir Sverige värdland så kommer det alltså vara mycket svårt att neka till att ta emot kärnvapen på vårt territorium, och om skarpt läge uppstår är det tveksamt om vi har möjlighet att hindra att de avfyras från svensk mark. Det är ingen hemlighet att Nato ser kärnvapen som en av organisationens hörnpelare, och Natos kärnvapendoktrin innebär att man förbehåller sig rätten till “the first strike”, att vara den som anfaller först med kärnvapen.

Trots att avtalet ännu inte gäller har det redan övats på svensk mark. I början av sommaren hölls flygstridsövningen Arctic Challenge Exercise, ACE, över norra tredjedelen av Sverige, vilken följdes av den huvudsakligen marina övningen Baltops, som ägde rum i och runt Östersjön. Båda dessa övningar var Nato-dominerade och hade tydlig udd riktad mot Ryssland, som i sin tur svarade med egna militärövningar. För den som sett övningarna råder ingen tvekan om hur hotfulla de måste ha uppfattats - att vara på Österlen under Baltops var en obehaglig upplevelse. Bland annat övade amerikanska B52-flygplan, samma modell som användes för bombningarna under Vietnam-kriget, minfällning över Ravlunda. Skrämmande är också att de skett helt och hållet i samförstånd, och samarbete, med vår egen försvarsmyndighet.

Det finns en paragraf i avtalet som säger att beslut om militära aktiviteter fattas gemensamt av Nato- och värdlandets myndigheter. Detta är naturligtvis en punkt som anförs som argument för att avtalet inte skulle vara så farligt, eftersom den borde innebära att vi inte kan ställas inför militära ultimatum. Men avtalet är motsägelsefullt. I en annan paragraf står otvetydigt att vi som värdland ska ge största möjliga stöd efter förmåga. Vems tolkning som gäller i skarpt läge kommer vi att veta först då, men det verkar osannolikt att avtalet skulle ha upprättats om inte Nato hade räknat med att kunna utnyttja vårt militära stöd. Avtalet är inte heller fullständigt, eftersom flera viktiga punkter kommer att regleras i detalj av tilläggsdokument som ännu inte är skrivna. Vi vet alltså för närvarande inte vad det är vi eventuellt kommer att skriva på. Trots detta förbereds nu de förändringar i svensk lagstiftning som krävs för ratificeringen av värdlandsavtalet nästa vår.

Det är viktigt att försöka tyda avtalets innehåll, men det är också viktigt att höja blicken över paragraferna och se värdlandsavtalet i ett större sammanhang. Svenskarna har steg för steg och utan tillräcklig information och kritisk debatt dragits allt längre in i Natos kretsar. Vår alliansfrihet har länge förvisso varit mer officiell än reell, men det finns ingen tvekan om att ett värdlandsavtal skulle vara en radikal kursändring.

Alliansfriheten har varit en överlevnadsstrategi som lyckats hålla oss utanför krig i 200 år. Den har gett oss möjligheter att vara en neutral part i konflikter, och att arbeta för fred. Att överge detta förhållningssätt, när det dessutom inte existerar något militärt hot mot Sverige, är dumt och farligt. Förutom att samarbete med Nato är etiskt och moraliskt förkastligt så utsätter vi oss för alla risker som kraven på oss som värdland innebär, samtidigt som vi förlorar den trygghet som neutraliteten gett oss. Vi begränsar dessutom våra möjligheter till självständigt agerande i eventuella kommande konflikter.

Det är meningen att vi ska se ett fullvärdigt Nato-medlemskap som den naturliga följden efter att vi försatt oss i denna olyckliga situation. För vem vill vara med och ta alla risker utan att få ta del av fördelarna, att åtnjuta beskydd av världens största militärallians mitt inne i en snabb expansion?

Vi har yttrandefrihet, offentlighetsprincip och informationsfrihet i vårt land. Hur kommer det sig då att svenskarna går rakt in i våren 2016 och riksdagens behandling av värdlandsavtalet, utan omfattande och djupgående debatt? Det finns många svar på frågan, men det enklaste och mest tragiska svaret är att en majoritet av oss inte har nåtts av den information vi behöver för att kunna bilda oss en egen uppfattning och förstå vad som håller på att hända. Vi möts hela tiden av stora rubriker om hotet från Ryssland, medan värdlandsavtalet utan att göra något väsen av sig ligger i stilla ro som ett juridiskt dokument på nätet, vilket dessutom först i juli blev översatt till svenska.

Vi är här idag för att vi med dom medel som står oss till buds vill bidra till att lyfta frågan, och hoppas på en stark folklig opinion som lyckas stoppa värdlands avtalet innan det godkänns."